lördag 16 januari 2016

Vipp-på-rumpan-affär

Hej dagboken,

Ibland vill jag inte lägga mig, men jag måste erkänna att när jag väl lagt mig, så är det ganska skönt. Med det sagt, så vill jag för det mesta inte sova. Helst vill jag att papa och pépé skall läsa och sjunga länge. För att dra ut på det har jag börjat gå på toaletten och bajsa strax efter jag gått och lagt. Först trodde de nog att jag bara skojade, men jag sparar mig så att de inte kan låta bli. Fiffigt, va?

Min favvissång när jag skall sova är Vipp-på-rumpan-affär. Det är lite svårt att säga, så jag brukar vända på mig och vicka på rumpan. Då vet pepe och papa vad som gäller. När de sjunger så sitter de först ned, men i refrängen så ställer de sig upp och vickar på rumpan. De brukar stå så nära att jag kan slå dem i stjärten om jag vill. Fast jag slår inte hårt alls.

I dag har vi varit i Tyskland och handlat schampo och sådana saker. Det fanns hur mycket som helst att ta i och plocka med. Jag tror att pepe ibland tyckte att jag kunde sitta i kundvagnen i stället, men jag tyckte att det var bäst att inte fråga vad han ville ... När vi var klara där åkte vi till Schengen och promenerade. Vi såg en massa ankor och en jättestor båt som åkte förbi på floden.

Jag har börjat leka att jag har en koja under matbordet. Där kryper jag in till exempel när jag gjort någonting dumt och vill gömma mig lite. Eller också om pepe och papa vill att jag skall städa undan mitt duplo innan jag skall lägga mig. Ibland måste jag ändå ge mig, fast inte varje gång ...

När jag la mig i kväll berättade jag en massa för pepe och papa om dagis och mina kompisar. "Mes copains et copines", sa jag, och berättade om Gaultier, Louis, Romain och några till. När jag varit upp och kissat en gång och bajsat en annan, var det trots allt dags att sova.

söndag 10 januari 2016

Ja lå leva

Hej dagboken,

I lördags fyllde Kapser år. Ja, jag vet, han heter Kasper egentligen, men nu säger jag Kapser, så det så. Vi ringde och sjöng för honom. Ja lå leva, sjöng vi. Jag också. Han blev jätteglad. Sedan ringde vi till Louise, för hon fyllde också år, men då sjöng vi inte. Jag tror inte att hon kan "Ja lå leva".

När pépé håller mig i famnen, så pratar han ibland med papa fast jag vill säga någonting. Då har jag förstått att det är bäst att helt enkelt vrida på hans huvud så att han tittar på mig i stället. Jag lägger bara handen på hans kind och trycker lite, så vänder han på huvudet. Och så ler han och lyssnar. Bra, va?

Ibland har jag Nalle eller Kaninen med mig när jag är hos pépé. Jag tycker att det är roligt att leka kurragömma. Då gömmer jag Nalle bakom pépés nacke och säger "Il est où, Nalle?" och så får pépé gissa. Han brukar komma på det ganska fort. När jag håller Nalle bakom hans nacke, så är det nästa som att vi kramas. Jag tror att han gillar det.

Apropå kramar, så har jag upptäckt att det är ganska mysigt, faktiskt. När jag går och lägger mig vill jag ha både puss och kram från papa och från pépé. Ibland ställer jag mig upp, så att jag bättre kommer åt att lägga armarna om halsen på dem.

onsdag 6 januari 2016

Min papsen

Hej dagboken,

I går gjorde jag pépé glad flera gånger. Första gången ringde papa till pépé på lunchen. Då fick jag prata med honom också. "Allô pépé", sa jag på franska, för jag var liksom inte beredd. "Ai mangé des pâtes", förklarade jag sedan, för jag hade ju ätit pasta.

När pépé kom hem på kvällen och böjde sig ned för att ta av sig skorna, böjde jag mig också ned och sköt in huvudet under hans och tittade upp på honom. "Ca va?" frågade jag då. Han bara skrattade.

Pépé bytte sedan om från kostym till hemmakläder. Då var jag lite busig och sprang omkring och ryckte i saker. Papa satt bredvid och tittade, han var nog lite trött. När jag var inne i duschen i gästrummet och rotade tyckte pépé att det räckte. Papa också, för den delen, för han sa att jag inte fick. Pépé plockade upp mig i famnen och då gav jag honom en kram och sa "C'est MON papsen", för det är ju min papsen och bara min.

tisdag 5 januari 2016

Årets första dag på dagis

Hej dagboken,

I dag var det dagisstart igen. Som vanligt var det jätteroligt. De tycker att jag pratar ännu bättre nu än innan jul. Amelie sa att jag var torr på händerna. Då svarade jag att "Papa ska ta kräm på händerna hemma, och papsen också." För så är det ju. Och så tyckte de att det var roligt att jag säger "papsen" nu. Fast det har jag ju inte bestämt mig för riktigt. Han kanske får heta både papsen och pépé, lilla papsengubben?

Jag frågar ganska mycket "c'est quoi, ca?" Det betyder ju "Vad är det?" Papa och pépé svarar ju mig. Då har jag börjat svara med ett enkelt "Ah", för det tycker jag låter bra, lite lagom världsvant, liksom.

Efter dagis fick jag skinka och haricots verts som jag älskar (men mest älskar jag skinkan). Fast jag är så duktig med att gå på toaletten och pottan nu, glömde jag att säga till, så jag hade en liten olycka i stolen. Så kan det gå.

När papa och pépé läser sagor brukar jag stå upp i sängen och luta huvudet i händerna, med armbågarna mot det höga sängräcket. I går tog de en massa bilder på det. Jag försökte att låtsas om som att jag inte märkte det. Annars sjunger vi mycket, men mest pépé. Mest gillar jag "vipp-på-rumpan-sången" och "En kulen natt".

måndag 4 januari 2016

Mera rea

Hej dagboken

I lördags var vi ju och reashoppade, fast papa och pépé hittade inte så mycket och ingenting alls till lilla mig. Det rådde de bot på i söndags. På eftermiddagen var det söndagsöppet i Metz och på Marques Avenue, så vi åkte dit. Först gick vi in på Gant. Gant-tanten kände igen oss, så hon var extra snäll. Jag fick springa omkring hur jag ville och så fick jag leka med hennes miniräknare och hennes telefon. Skyltfönstret var tomt, så jag fick springa där också. Det var jätteroligt. Sedan gick vi i tvåtusen butiker till. Allt var inte jätteroligt, faktiskt, om det var någon som trodde det. Inne i stan i Metz var det kul. På Galeries Lafayette kunde jag springa omkring och en gång lyckades jag nästan springa ända till rulltrappan innan pépé hann ifatt mig. Jag kan springa jättefort. Och så fick jag också massor av kläder, skor och jackor och pyjamaser och tröjor. Och två ballonger.

När vi kom hem var det för sent för mitt bad, så pépé gick direkt upp för att byta om på mig och göra min lilla kvällstoalett. Då var jag jättebusig och inte alls trött. Jag ville absolut inte ligga ned på skötbordet utan stod upp eller la mig på magen eller satt upp. Pépé kanske blev lite trött, men han brukar återhämta sig ganska fort. När jag stod upp klämde jag på hans mage och i hans bröstvårtor. Det var kul, tyckte jag.

I går fick jag i alla fall bada. När pépé fyllde på badkaret tog jag av mig mina kläder. Sedan ville jag klättra på pépé. Om han tar tag i mina händer så att jag får lite, lite lyfthjälp, så klättrar jag på pépé, uppför hans ben, hans mage och bröst tills jag ståt på hans axlar. Då är jag jättestor, nästan störst i världen. Och så skrattar jag. Jättemycket. Och säger "Encore!" ända tills pépé tycker att det räcker och sätter ned mig i badet.

lördag 2 januari 2016

Täckt

Hej dagboken,

När vi var hos mamie och papy på julen var papa nog lite trött. Han skulle berätta för kig att jag skulle sova i deras rum sista natten. Då sa han att jag skulle sova hos mamma och pappa. Jag fick rätta honom och säga till att det var ju hos papa och pepe ...

I morse skulle pepe borsta mina tänder. Först får jag ju borsta lite själv, sedan borstar pepe det sista. Då brukar han ta av sig sina glasögon, för att han skall se bättre. Han är så gammal att han har börjat se dåligt med sina glasögon när han skall nära håll, men han ser bra utan glasögon. Och så i daggkömde han att ta av sig dem. Då fick jag rycka in igen och säga till honom. "Enlever les lunettes", fick jag säga. Allvarligt talat - måste man tänka på allt i det här huset?

I dag har jag varit med papa och pepe och handlat på rea. De köpte varsin trasa men de hittade ingenting till mig ... Sedan åkte vi till IKEA och åt lunch innan vi gick en tur i affären. jjag hittade en massa gosedjur som jag ville ha, men det fick jag inte. I stället fick jag mitt första riktiga täcke, för nu är jag en stor tjej som inte behöver en sovpåse längre. Så nu ligger jag faktiskt redan och sover under mitt fina täcke med en hel park med djur på i en massa fina färger. Papa och pepe har visat mig hur man skall göra med täcket, vi lekte förut och hade jätteroligt. Jag har fått en liten kudde också, men den vet jag inte riktigt om jag vill ha. Jag slängde ut den ur sängen några gånger, men papa och pepe la tillbaka den igen. Vi får se i morgon hur det gått, men det var ganska mysigt att lägga sig under täcket.

fredag 1 januari 2016

Mera jul, och nyår

Hej dagboken,

Du kommer kanske ihåg att jag var i Gérardmer i julas. Jag har ju redan berättat om det och mina julklappar. På annandag jul hände ingenting särskilt. Vi var hos mamies kusin Danièle och hennes Pierre en liten stund på eftermiddagen. Nästa dag var vi hos tant Hélène på förmiddagen och när vi kommit hem igen och jag hade sovit middag, då dök mina kusiner Jules och Louise upp, tillsammans med farbror Stéphane och tant Laurence. Vi lekte jättemycket och Jules och Louise var jättesnälla, fast de är mycket större än jag.

Nästa dag när jag sov middag igen, då kom farbror Eric tillbaka, tillsammans med Hugo, Manon och Léa och Léas pojkvän Francois. Det var också roligt. Tant Hélène och gammelfarbror Dédé kom också dit för att dricka champagne. Och så fick jag lite mer julklappar; en liten nalle av fabror Eric och en bok av Jules och Louise. Sedan gick vi på restaurang, alla utom papy som var hemma och vilade sig. Då träffade jag en pojke som hette Sébastian. Jules frågade mig om jag var kär i Sébastian, men det sa jag att jag inte var. Då frågade han om jag var kär i Hugo, och jag sa ja. Sedan frågade han om jag var kär i honom. Då sa jag också ja. På kvällen var vi hemma hos mamie och papy och lekte. Sedan sov jag hela natten, för jag var jättetrött, och nästa dag åkte vi hem efter frukost.

I går var det nyårsafton. Papa jobbade så pépé och jag var hemma själva, men papa kom hem på eftermiddagen. På kvällen kom en annan farbror Stéphane och tant Céline. De var också jättesnälla och jag fick en liten Hello Kitty-nyckelring, fastän jag inte har några nycklar. Pépé har många nycklar, men dem får jag inte leka med. Jag fick vara uppe jättelänge och la mig inte förrän halv tio.

Gott Nytt År! har papa och pépé lärt mig att jag skall säga.