lördag 15 november 2014

Fotomodell

Hej dagboken,

I dag har jag verkligen haft en fullspäckad dag. Jag vaknade ungefär som vanligt och åt min frukost. När jag gar klar, och papa och papsen också, så klädde vi på oss och åkte i väg med bilen. Jag hade ju fått ett foto av en riktig fotograf av tant Sandie när jag fyllde ett år. I dag var det dags. När vi kom dit väntade tant Sandie redan utanför, för hon ville också vara med och se till att vi skrattade på fotona. Farbror fotografen var jättesnäll och det gjorde inte alls ont.mi början tyckte jag att hans blixt var lite stark, men sedan vande jag mig och det gar jätteroligt. Jag fick leka med ett gosedjur som var en älg. Papsen har sagt att det finns massa älgar hemma i Sverige, men jag hade inte sett någon innan. Först tog vi en massa bilder när jag hade min sparkdräkt från Burberry's. Då satt jag hos papsen och papa stod bakom. Sedan fick papa och papsen ta av sig på överkroppen och jag fick ta av mig allt utom blöjan. Det skall bli spännande att se hur de bilderna blev. När det var klart fick jag ta på mig en klänning och så fick jag sitta på en säng och leka med älgen med papa och papsen på varsin sida. Jag tror att han tog minst hundra bilder. Om några veckor skall papa och papsen åka dit igen med tant Sandie för att välja bilder.

Sedan åkte vi till ett shoppingcenter i Luxemburg. De vuxna ville ha kaffe och jag ville ha sockret som låg i en skål. De vuxna fick sitt kaffe, men tror ni att jag fick mitt socker? Nej, just det. Men jag var faktiskt glad ändå. När vi hade gått omkring en stund var det i alla fall dags för mig att äta. Papa och tant Sandie gick till restaurangen där de skulle äta sedan och fick värmt min mat så att jag blev mätt och sedan bytte de min blöja på en bänk. Tur att det inte var en massa människor som gick just där. Inte så att jag är så blyg av mig, men det finns ju gränser för hur man vill visa upp sig ...

På kvällen lekte jag minst en timme med papsen på deras säng, det är ju alltid roligt. Papsen hade tagit med sig den jättestota nallen, den lilla igelkotten som spelar musik och en åsna i en massa färger. Fast roligast var pusslet med lejon och andra farliga djur och den lilla pusselboken. Jag lekte nästan för mig själv hela tiden, fast papsen var där. I bland frågade han mig hur de olika djuren låter. Jag vet faktiskt att alla djuren låter olika, men jag tycker att det är ganska onödigt att göra en massa läten bara för att visa att jag kan. Därför säger jag Mäh för alla djur, det blir så mycket enlklare så.

Ibland när jag ställer mig upp nu har jag börjat att ibland hålla upp båda händerna för att visa att jag inte håller i kig i någonting. Papsen brukar då säga "look, no hands!".

Papsen och jag har hittat på en ny vers till vår favoritsång. Den går så här:

Vi gick in i en affär,
Sa goddag, vad har ni här,
Kan man möjligtvis köpa en nalle här?
Nej tyvärr, nej tyvärr,
För ...
Detta är en liten krama papsen-affär, krama papsen-affär, krama papsen-affär
Detta är en liten krama papsen-affär, krama papsen är det enda vi säljer här

Kul, va?

tisdag 11 november 2014

Papsens finger är bra

Hej dagboken,

I dag har jag verkligen fattat hur bra det är att ha papsen finger i närheten när man vill göra någonting som man kanske inte klarar själv. Till exempel när en klädnypa sitter för hårt i torkställningen, just den nypan som man vill ha. Då tar man bara tag i papsen finger och för den mot klädnypan, så fattar papsen vad det är jag vill. När vi lekte i soffan med ett pussel som jag fått av papsens srbetskompis Linda idag, och en bit "råkat" ramla i golvet och papsen inte själv fattat att han skall plocka upp den, då tar jag bara tag i hans hand och för den mot golvet, så fattar han. Bättre sent än aldrig! Lika så när han skulle lägga mig och papa gjorde iordning min säng. Då ville jag att han skulle visa mig bokstäverna på min dörr och ljuda mitt namn: M-A-I-A. Det räckte att jag visade honom, så gjorde han vad jag ville. Ett litet steg för papsen, men ett stort steg för Maia.

måndag 10 november 2014

Inte ligga ned

Hej dagboken,

I dag har jag inte så mycket att berätta mer än att papsen absolut vill att jag skall ligga ned när han blyt blöja på mig. Allvarligt talat, hur svårt kan det vara att göra det sittandes? Jag försökte nog sätta mig upp minst tio, kanske femton, gånger, men papsen la mig ned igen. Tur att man inte låt sig nedslås av något så tarvligt. Apropå nedslås, så var det bara för mig att se till att kasta ned absolut allt på golvet. Små giraffhuvuden, salvtuber, napp, samma sak igen när papsen lagt tillbaka det, nagelsaxen, sedan hela lådan som blöjorna och salvorna ligger i. Till slut orkade jag inte hitta på fler saker, så då la mig ned i alla fall, så att han kunde bli klar någon gång. Men som sagt, papsen behöver öva på att vara lite mer flexibel, faktiskt.

Nu ligger jag gott i min säng, och där trivs jag bra och ligger gärna ned, bara jag får mina två nappar och åtminstone två av mina tre favoritgosedjur. Kaninen ligger i tvätten, så det fick bli nassen och den vita nallebjörnen. I sängen har jag också alltid den rosa lilla kaninen och ankan förnappen som jag fått av Matilda och Kasper.

Jag kan förresten meddela att min gästbloggare som tydligen gjort ett litet uppehåll, snart kommer tillbaka igen. Papsen skall ju ge ut sin egna bok och har lite arbete att göra med den just nu. Bara det inte håller på för länge ... 

söndag 9 november 2014

Monchichi

Hej dagboken,

Jag har ju glömt att säga att jag återupptäckt en gammal goding från papas gömmor. Egentligen är det en ny Monchichi som papsen köpt till papa när han var lite nostalgisk, men nu har jag fått den. Den är ju jättefin, och goda att stoppa i munnen också.

I dag har vi skypat med farfar, och farmor också, men det är fars dag hos farfar i dag, så vi ringde ju förstås honom. Han är min farfar men det gör ju bara att jag vill säga dubbelt så stort grattis till min far x 2 :-) Vi var i soffan hela tiden, så farmor och farfar fick se hur duktig jag är på att stå upp, att pussas och en massa andra saker.

Precis innan jag gick och la mig, så satt jag i papsens knä och tittade på teve. Det tyckte jag var jättemysigt, jag satt så fint och lutade mig bakåt, med nappen i munnen och bara mådde gott. Tidigare i dag hade jag det också himla gött, med papsen i soffan. Ibland när jag var lite trött la jag huvudet mot papsens bröstkorg och vilade en stund, inte så länge, kanske trettio sekunder innan jag hade laddat batterierna så att jag kunde fortsätta att leka. Jag stod flera gånger i flera sekunder,  jag börjar faktiskt att bli riktigt duktig om jag får säga det själv.

lördag 8 november 2014

Släppa taget

Hej dagboken,

Den här veckan har varit lite konstig, för papsen åkte till jobbet som vanligt på måndag morgon, sedan kom han inte hem förrän på torsdag kväll. Han hade visst varit i Nice och jobbat, hette det visst. Middag på Negresco, fika på en flott golfklubb och annat som verkligen låter jobbigt.

I torsdags kunde han i alla fall ge mig mitt bad, det kändes bra. Sedan hann vi inte med så mycket mer än det gar dags att lägga sig.

I fredags var det i alla fall som vanligt papsens tur att köra mig till dagis. När han kom och hämtade mig på kvällen blev han jätteimpad, för jag stod upp mot ett litet bord utan en enda vuxen i närheten. Duktigt, va?

Papa har berättat för papsen att när han varit borta, så har jag diggat en massa musik. Det är väl klart, när det svänger, så svänger jag också. Jag gillar att jazza med.

När papa och papsen äter nu, så har jag fattat att de ätere mycket roligare saker än jag, så jag vill smaka. De ger mig inte så mycket vuxenmat ännu, men jag brukar kunna få mig en brödbit att suzga och  tugga på, alltid något. Och så får jag suga på papsens äpple ibland. Och smaka på deras yoghurt.

I dag har jag lekt en massa med papsen, speciellt i soffan. Då kunde jag visa att jag kunde gå från ryggstödet till papsen och nästan helt släppa taget och faktiskt ta två steg med den ena foten franmför den andra oxh inte bara sidledes som jag gör i vanliga fall. Flera gånger har jag också visat att jag kan stå minst en sekund, kanske två, utan stöd. Jag liksom släpper båda händerna samtidigt och så bara står jag, tills jag tar tag igen. Ärligt talat könns det som mycket längre, men papsen säger att det bara är någon sekund. Personligen tror jag att han har lite svårt med klockan, eller att han inte kan rökna så bra. När jag har lärt mig, så skall jag visa honom.

söndag 2 november 2014

Musik skall bygga ut av glädje

Hej dagboken,
  
I dag har jag skypat med både farmor och farfar,moch sedan med Jennie, Henke, Matilda och Kasper. Det var jätteroligt. Jag visade dem mina nya leksaker, i alla fall några av dem, och så visade jag att jagkunde  säga Määä som kossan, att jag kan pussas och göra en massa roliga saker. Farmor och farfar fick också se mig i min hage, när jag kröp och stod upp.

På eftermiddagen hade jag feber igen, prcis som doktorn sa. Nu bode det snart vara slut med det i alls fall.

I dag har jag också upptäckt musiken. Inte så att jag inte gillat den innan, men nu har jag upptäckt vadpapsen  gör när han dansar med mig, liksom känner musiken i kroppen. Två gånger i dag var musiken så svängig att jag inte kunde sitta still. Jag var liksom tvungen att hoppa, fast jag satt ned. Swing it magistern, swing it!

lördag 1 november 2014

Baja-Maia

Hej dagboken,

I går var jag på dagis och då fick jag feber. Det var ju precis som farbror doktorn sagt, åtta till tio dagar efter min senaste vaccinering, och det var ju just igår, till och med i morgon. Doktorn hade sagt att det kubde bli mycket feber, men jag hade bara 38,5 och då fick jag medicin på dagiset. Sedan behövde jag inte ta någonting mer och jag hade nästan ingen feber när jag la mig på kvällen.

I morse hade jag heller ingen feber, men i dag på eftermiddagen fick jag exakt lika mycket som i går. Då fick jag medicin igen, precis innan vi gick ut och promenerade. Det har ju sina fördelar att ha lite feber, för nu var ju papsen mycket mer känslig för mina små tårar när jag ville bli buren. Nej, inte ända hemifrån, tyvärr, men nästan när vi hade halva vägen kvar. 

Sedan fick jag ingen mer feber, så jag hade en jättemysig kväll. Papsen badade mig och det var så kul att jag glömde mig och bajsade i badet. Det var ju ett tag sedan. Papa tyckte att det gar så roligt att papsen plötsligt sa: det var konstigt, det finns en massa små partiklar i vattnet. Papa fattade snabbare oxh lyfta på mig och där satt jag på sanningen, så att säga. 

Förra helgen, det har jag glömt att säga, så lekte jag som vanligt med papsen i soffan. Solen stod jättelågt, men den lös faktiskt starkt ändå. Då visade papsen mig att han är jätteduktig på att göra djur på väggen, som jag skulle fånga. Han kallade det skuggor och sådana har jag inte sett så många ännu. Undrar just hur många olika former som pappa kan göra.