I dag har jag provat någonting nytt. När papsen la mig för min lilla eftermiddagslur hade jag in tevså väldigt mycket lust att sova. Men papa och papsen tror ju att bara för att jag har min kanin, min nalle, min nasse och mina två nappar,mså somnar jag förr eller senare. Oftast förr, det får jag erkänna. Men inte i dag. Jag sover ju i min sovpåse, som papsen knäpper insidan med en dragkedja och över axlarna med två tryckknappar. Innan kanske det räckte för att jag skulle ligga stilla. Inte längre. Jag fick upp tryckknapparna över axlarna och kröp ur påsen helt och hållet. Sedan slängde jag ut den på golvet. Sedan slängde jag ut kaninen, nalle och nasse, sedan båda napparna. Och så grät jag så där lite lagom. Papsen kom förstås direkt. När han trodde att han bara kunde stoppa tillbaka allt, inklusive mig i sovpåsen, då fick jag visa honom att han hade fel. Det är ju busenkelt. Bara att höja rösten tills han fattar. Och det gör han alltod, förr eller senare. Så gick det till när jag hoppade äver min lur och lekte med papsen i stället.
När jag ätit min eftermiddagsmat la de mig igen. Papa hade gått en promenad, och nu var det papsen tur. Papa hittade mig nästan som papaen gjort, fast jag hade kaninen kvar, och så sov jag, sittandes och framåtlutad med kaninen i knät. När papa väckt mig kom papsen just hem, så då kunde vi ha en mysig söndagskväll tillsammans. Mys!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar