I fredags var jag i slagsmål på dagis. En dum pojke drog mig i håret och rev mig på kinden, fast jag blev inte ledsen. Intalade mig liksom att det bara är att gå vidare i livet, kanske är det inte sista gången man råkar ut för sådana här motgångar, liksom ...
I lördags hade vi gäster. Tata Stephane och Tonton Celine. De kom en hel timme innan jag skulle gå och lägga mig, så vi hann leka tillsammans. Först lekte vi där nere och sedan på mitt rum. De tycker jättemycket om mig, faktiskt. När jag tog en bok och satte mig i Stephanes knä tror jag att han ville ha en egen bebis.
I dag lagade papa våfflor. Jag fick ingen egen våffla, men jag så till att både papa och papsen gav mig massor av bitar. När de ätit lunch förresten, åt de varsin yoghurt, och ju får jag också en egen yoghurt.Jag äter hela burken, inte vara någon liten bebisburk.
När jag sovit middag på eftermiddagen hade jag lite för mycket tid för mig själv innan papsen kom och hämtade mig. Då hann jag öppna och krypa ur min sovpåse och slänga ut den på golvet med lite nallar och en napp. Man måste ju vädra sängen emellanåt, eller hur?
När papsen till slut kom och hämtade mig tittade han lite noggrannare på min säng. Papa hade ju sagt att färgen liksom ramlat av på vissa ställen och de tyckte att de var lite dålig kvalitet på sängen. Papsen såg i alla fall att färgen ramlat av på insidan av sidorna, längst upp, och så såg han att att det fanns små märken på ovansidan vid varje avskaft märke. Scooby-dooby-doo, sa han när han avslöjat spöket, för det var ju inget spöke. Det var ju bara lilla jag som gnagt lite på sängkanten. Ja vad då, då? Det är ju min säng, jag gör vad jag vill. Och så får väl papa och papsen komma och hämta mig när jag vaknar. Bara för att jag inte gråter utan roar mig själv ... Faktiskt, papa och papsen, det är bara att välja. Antingen håller ni lite bättre koll, eller så biter jag mig ut en dag. Äh, jag bara skojar. Men det är gott att bita :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar