I dag har jag gått jättelångt, alldeles själv. Ända från stentrappan till fönstret allra längst bort i det nya vardagsrummet, typ flera kilometer, nästan.
I morse när jag vaknade frågade jag efter pépé direkt. Papa berättade det för papsen som blev så glad att hela dagen på jobbet blev jätterolig.
När vi badade på kvällen lekte vi med alla leksaker. Det är viktigt, faktiskt, att alla leksaker får vara med och leka, så att ingen av dem blir ledsen. Det är samma sak som när vi läste böcker en stund innan. Om man bara tar ut en bok ur hyllan kan de andra bli sotis. Då är det ju bättre att alla får vara med. Sedan, när papsen skulle torka mig och massera mig med lite kräm, så ville jag också ha en krämtub att leka med. Jag vet, jag vet, egebtligen vill inte papa och papsen att jag skall leka med tuber som inte har skruvlock, bara för att jag kan öppna de andra själv. Men det är ju därför de är så roliga. Ju! Papsen gav mig tuben med ansiktskräm, fast han passade mig hela tiden. Jag vill bara göra som han, så när jag fick upp locket, så fick jag ut pyttelite kräm på fingret. Jag vet hur man skall göra, så jag satte krämen på kinden med pekfingret, som man gör. Minst lika bra som papsen, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar