Lite av varje

Hej dagboken,

Nu har jag så mycket att göra att jag inte hunnit skriva igen. Faktum är att jag har väldans svårt att sitta stilla. En liten stund i bilen kanske och en liten stund när jag äter. Annars har jag kommit på att det är bäst att hålla igång. Helst skall man springa hela tiden. Jag går nästan aldrig. Med mina små ben får man ju se till att röra på dem om det skalm hända någonting.

Jag tycker om att berätta saker nu. Jag berättar vad jag gjort på dagis och allt annat som händer. När jag pratade med papsen i telefon häromdagen, till exempel, när han var på jobbet, så berättade jag att jag kissat i sängen. Papsen hade ju glömt att byta trosor mot blöja på kvällen, så vad kunde jag göra?

Jag har kommit på att papsen skrattar jättemycket när jag visar med tummen åt vilket håll jag tycker att vi skall gå eller åka. Som när man liftar knyter jag handen och pekar med tummen. 

Har jag sagt att jag kan alla namn på mina kompisar på dagis, och på alla som jobbar där, och jag vet vilka alla föräldrar är, och alla fafoum, faffa, mamie och papi som kommer också. Ibland får jag nya kompisar. I går berättade jag för papsen vilka jag skulle leka med i dag. När papsen såg frågande ut frågade jag "Tu connais pas? Vet du inte vem det är?" Då skrattade han igen, och papa som var i ett annat rum skrattade också.

Det är jättekul att putta barnvagnen. I alla fall en liten bit. Sedan vill jag hellrplocka pinnar och stenar och lägga i vagnen. Och "bomma". Papsen säger blomma, men jag säger det på mitt vis. Många bomma blir det.

I går var vi och tittade på lite möbler till terrassen. Papa och papsen har redan beställt bord och stolar men nu vill de visst ha solsängar också. Det fanns jättefina små hus i trä, som jag kunde leka i. Varför köper de inte ett sådant i stället? Papa sa att vi redan har ett litet hus till mig som de skall sätta upp snart, men det har jag inte sett ännu ...

I helgen som gick klippte papa håret på mig. Han klippte papsen också, så nu är vi båda fina. Och sp var vi och tittade på nya glasögon till papsen. Jättestora var de, men roliga.

Påskäggsjakt

Hej dagboken,

 

I helgen var det påsk. Jag vet inte riktigt vad det betyder, förutom att man får äta mer choklad än i vanliga fall. Man behöver faktiskt inte vet mycket mer än det. Papa var ute i trädgården lite först, sedan gick pépé och jag också ut. Jag fick ha två små väskor med mig. Plötsligt hittade jag små rosa ägg och en liten guldkanin. Det var jätteroligt. Sedan gick vi vidare, runt i hela trädgården, och då hittade jag ännu mer. Mums! Till slut tröttnade jag på att leta, så vi gick in och fikade i stället. Då la papa upp alla mina ägg på mitt bord. Jag fick inte äta allt på en gång, och papa och pépé hjälpte också till att äta. Papa tycker om att äta vitt bröd med choklad på. Det var gott, men man behövde inte så mycket bröd.

 

Ibland vill jag leka på övervåning. Det är inte så lätt att säga ”där uppe” på franska, faktiskt. ”En haut” skall det ju heta, men det kommer ut som ”en wo”. Men alla förstår mig i alla fall.

 

Jag frågade pépé vad han hade på huvudet. Han sa att det var hans öron. Då frågade jag varför han hade hål i dem. För att han skulle höra bättre, sa han. Vi kan lägga dem i diskmaskinen, sa jag. Pépé bara skrattade åt mig. Tydligen tyckte han inte att det var en bra idé …

 

Jag har också börjar fråga pépé ”Tu es ma copine/ är du min (tjej-)kompis?” Då skrattar pépé igen. Han säger att han är min ”copain” i så fall, för att ha är en pojke, men jag kalla honom min copine i alla fall. Papa säger att han är min papa och inte min kompis. Man kan ju tycka lite olika, verkar det som. Pépé är i alla fall min copine.

Lite empati

Hej dagboken,

 

Jag är lite krånglig just nu. Eller kanske inte krånglig, faktiskt. Mer tvärtemot. Eller inte det heller. Jag vill bara göra som jag vill, fast det inte är som papa eller pépé vill. När de vill att jag skall plocka undan mina leksaker, till exempel, så kanske det inte passar mig just då. Det är väl inte så konstigt? Om jag tänkt att jag skulle sprina lite eller gå runt med dockvagnen en runda eller gå in i min koja under matbordet, ja, då passar det kanske inte att jag städer just då. Det är väl inte så svårt att förstå? Eller när de tycker att det är dags för mig att äta grönsaker? Eller borsta tänderna?

 

Apropå tandborstning, så har jag två tandkrämer. En som inte smakar så mycket och en som sticks. Jag brukar säga till pépé att jag vill ha den som sticks. När jag får tandborsten och stoppar den i munnen, säger jag: ”Åh, det sticks!” och räcker borsten till pépé. ”Ja, men det var ju det du ville ha”, svara pépé då. Faktiskt lite irriterat ibland. Helt omotiverat, tycker jag. sedan får pépé skölja bort den stickiga tandkrämen innan jag kan borsta vidare. ”Nästa gång får du inte den stickiga tandkrämen”, säger pépé. Ingen humor, säger jag. Men nästa gång gör vi ändå samma sak.

 

I går när pépé och jag hade badat (jag hade badat men pépé stod bredvid och var lika smutsig som innan när vi var klara, fniss, fniss), så tänkte jag att jag skulle visa lite empati. Jag tog pépés ansikte mellan händerna och frågade ”Ca va? Tu es content?/ Mår du bra? Är du glad?” Pépé skrattade jättemycket, så han var nog glad.

 

När jag skall lägga mig läser pépé och papa sagor för mig. Jag vill alltid läsa två böcker om jultomten. Ja, vad då, då? När jag säger alltid, så menar jag alltid. Varje kväll, i alla fall. Papa och pépé verkar kunna böckerna vid det här laget, men det är ju en del av de roliga. Tycker jag i alla fall!

Definitionen av en meter

Hej dagboken,

 

Nu har det gått sådär jobbigt länge igen att jag inte riktigt vet vad jag skall börja.

 

Jag var i alla fall hos farbror doktorn i förra veckan. Nu är jag 87 cm och väger 11 kilo. Pépé är en och åttiosju, så om någon undrar hur lång en meter är, så är det exakt så mycket som skiljer pépé och mig.

 

Jag har blivit jätteduktig på att hoppa jämfota. I vår lilla trappa från hallen till vardagsrummet hoppar jag jättebra ned. Pépé och papa vill alltid att jag skall hålla dem i handen, så det gör jag.

 

När pépé kör mig till dagis och vi åker förbi Basse-Rentgen. Där ligger skolan som jag skall gå i till hösten. Men jag säger att jag skall gå till jobbet i stället, precis som pépé och papa.

 

Om ni undrar, så tycker jag fortfarande inte om att borsta tänderna. Jag brukar säga till papa och pépé att jag inte vill borsta men det är som att tala för döva öron. De plockar fram borsten ändå. En liten stund kan jag borsta själv, men jag tycker faktiskt att de går till överdrift som vill borsta i flera minuter. Jag är klar på femton sekunder, ibland kanske trettio och jag lovar att det räcker. Faktiskt.

 

I helgen var pépé och jag ute och promenerade. Papa var ute i trädgården hela helgen. Först fick jag gå en bit själv. Pépé tycker nog att det går fortare när jag sitter i vagnen. Jag vill ju gärna undersöka allt som finns runt omkring. Ibland innebär det att man måste gå åt sidan och ibland bakåt. Jag hoppas att jag inte blir lika enkelspårig som pépé när jag blir stor och bara vill gå framåt hela tiden. Det är ju inte alls roligt, faktiskt.

"Ta på dig glasögonen så att du ser klart"

Hej dagboken,


När pépé borstar mina tänder tar han av sig sina glasögon. Han säger att han inte kan se så bra på nära håll annars. han skrattade jättemycket när jag sa till honom att han skulle ta på sig dem så att han såg klart. "Mets tes lunettes, tu vois pas clair!" sa jag.


Nu är jag ännu bättre på att göra saker själv. När pépé tycker att det är dags att byta om till pyjamas vill jag ta av mig själv. Tröjan är ibland lite svår att få over huvudet, men byxor och trosor är inga problem. Självklart vill man ha det mjukt och gott när man gör det. Jag brukar plocka fram en badrumsmatta och vika ut den försiktigt. Den måste vara perfekt. Först liksom slänger jag ut den framför mig, sedan rättar jag till alla hörn och kanter. Sedan ställer jag mig på den, eller kanske sätter mig, och tar av mig. Tofflorna brukar jag slänga in på hyllan längst ned på skörbordet.


När det är dags att borsta tänderna nhar jag blivit duktig på det också. Jag borstar helst själv, även om pépé alltid vill borsta lite i slutet (helt onödigt, om du frågar mig!). Allra helst vill jag borstal med pépés tandborste. Jag brukar säga till honom att han skall borsta sina tänder också, samtidigt som mig. När han satt tandkräm och tagit lite vatten på sin borste brukar jag hjälpa honom. Fram och tillbaka, in och ut. Jag tycker faktiskt att hans tänder är finare nu.

Papi i himlen

Hej dagboken,


Det har varit några konstiga veckor. Papa åkte till mamie och papi två helger i rad, utan pépé och mig. Pépé och jag hade det jättebra och vi lekte som vi brukar. Sedan åkte pépé till jobbet som vanligt och kom hem på kvällarna, som vanligt. Förra måndagen (som var den 8 februari sager pépé) ringde mamie till papa. Sedan ringde papa till pépé, som kom hem från jobbet. Papa packade en väska, Mitch kom och hämtade mig, papa åkte iväg till mamie och papi, sedan kom papa och hämtade mig igen, fast först lekte vi hos Mitch, Fab och Lolal, för det var jättekul och Lolal har jättemånga leksaker, och en rutchkana som jag tycker jättemycket om.


Nästa dag var jag på dagis som vanligt och dagen efter kom papa hem och åt lunch, packade bilen full och sedan åkte vi alla tre till mamie. Papa och pépé berättade att papi åkt till himlen, till fåglarna och stjärnorna. Det var bra, för nu vet jag ju var han är.


När vi kom fram till mamie var Léa där, så jag lekte med henne medan papa och pépé åkte och hämtade mamie som var någonstans som hade med papis resa att göra. På torsdagen fick jag leka hos Cathy som bor bredvid mamie medan de andra skulle vinka hej då till papi. Sedan kom papa och pépé och hämtade mig, så att jag fick vara med på fikafesten som var i en restaurang. När vi kom dit ville alla säga hej till mig och jag lekte med de nadra barnen poch så satt jag hos Manon och åt kakor.


Nästa dag åkt Manon och tonton Stéphane iväg och dagen efter Manon och tonton Eric, fast tonton Eric kom tillbaka igen. På söndagen åkte pépé och tonton Eric till jobbet. Jag måste erkänna att jag inte riktigt lärt mig pépés arbetstider ännu, men ibland är han ute och reser, så det är bara att acceptera. Han kommer ju alltid tillbaka :-)

Hålla handen

Hej dagboken,

 

I helgen har pépé och jag varit själv igen. Papa var hos mamie och papy, men han kom hem i går kväll igen. Innan han åkte hann han klippa håret på miug. Inte bara lite i topparna där bak som de två förra gångerna, utan på riktigt. Nu har jag en fin liten frisyr som alla säger att jag är jättesöt i. Det är lite svårare att göra tofs. Det märkte pépé i helgen, när vi lekte med mina hårspännen. Jag har mina hårspännen i en liten ask. Man kan dra ut en liten låda ur ett slags skal. Sedan kan man lägga alla spännen i skalet och hälla över dem till lådan. Eller tvärtom, fram och tillbaka. Det är jätteroligt.

 

Nu har jag visat pépé att jag kan hjälpa honom att borsta tänderna. Han borstar ju mina tänder, så det är inte mer än rätt att jag borstar hans. När jag borstar mina själv, så säger jag åt honom att borsta sina också. Annars kanske han glömmer bort det, fastän han aldrig glömmer bort att borsta mina. Sedan tar jag hans borste och borstar ordentligt, både uppe och nere, på båda sidorna. Han tycker nog att det är jättebra att jag hjälper honom, för han skrattar nästan hela tiden.

 

I lördags städade pépé undan lite saker. Han hade inte plockat undan sina skor från hallen, så han tog dem för att sätta ut i ateljén. ”Nej”, sa jag, ”jag behöver dem till jobbet”, sa jag. För det gör jag ju, om jag skulle åka till jobbet.

 

När vi var ute och gick, både på lördagen och söndagen, lät jag pépé köra vagnen som han vill nästan hela tiden. Fast på lördagen ville jag gå själv och gick jättelångt, hela vägen ut från Hagen och en liten bit till. Ibland tycker jag att det är lite ensamt att sitta i vagnen. Då säger jag till pépé att jag vill hålla honom i handen. Han är ganska duktig på att putta vagnen med en hand och gå lite vid sidan om så att jag kan hålla honom runt ett finger. Lite jobbigt kanske det är för honom, så jag brukar inte insistera längre än en kvart eller så, sedan får han putta som vanligt igen.

 

I går sjöng pépé och jag ”Bä bä vita lamm”. Vi hade sjungit den på jättelänge, så han blev nog ganska förvånad när jag kunde sjunga med på flera ställen. Jag är bara lite snabbare än pépé, jag sjunger en mening innan honom, så att han skall hitta rätt i alla orden.