Lite empati

Hej dagboken,

 

Jag är lite krånglig just nu. Eller kanske inte krånglig, faktiskt. Mer tvärtemot. Eller inte det heller. Jag vill bara göra som jag vill, fast det inte är som papa eller pépé vill. När de vill att jag skall plocka undan mina leksaker, till exempel, så kanske det inte passar mig just då. Det är väl inte så konstigt? Om jag tänkt att jag skulle sprina lite eller gå runt med dockvagnen en runda eller gå in i min koja under matbordet, ja, då passar det kanske inte att jag städer just då. Det är väl inte så svårt att förstå? Eller när de tycker att det är dags för mig att äta grönsaker? Eller borsta tänderna?

 

Apropå tandborstning, så har jag två tandkrämer. En som inte smakar så mycket och en som sticks. Jag brukar säga till pépé att jag vill ha den som sticks. När jag får tandborsten och stoppar den i munnen, säger jag: ”Åh, det sticks!” och räcker borsten till pépé. ”Ja, men det var ju det du ville ha”, svara pépé då. Faktiskt lite irriterat ibland. Helt omotiverat, tycker jag. sedan får pépé skölja bort den stickiga tandkrämen innan jag kan borsta vidare. ”Nästa gång får du inte den stickiga tandkrämen”, säger pépé. Ingen humor, säger jag. Men nästa gång gör vi ändå samma sak.

 

I går när pépé och jag hade badat (jag hade badat men pépé stod bredvid och var lika smutsig som innan när vi var klara, fniss, fniss), så tänkte jag att jag skulle visa lite empati. Jag tog pépés ansikte mellan händerna och frågade ”Ca va? Tu es content?/ Mår du bra? Är du glad?” Pépé skrattade jättemycket, så han var nog glad.

 

När jag skall lägga mig läser pépé och papa sagor för mig. Jag vill alltid läsa två böcker om jultomten. Ja, vad då, då? När jag säger alltid, så menar jag alltid. Varje kväll, i alla fall. Papa och pépé verkar kunna böckerna vid det här laget, men det är ju en del av de roliga. Tycker jag i alla fall!