Välkammad

Hej dagboken,

Papsen säger att jag är inne i en fas. Bara för att jag inte längre vill sitta i badet hoppas han att jag skall lugna mig lite, som jag gjorde efter min förra likadana fas. Men jag vet inte, jag. Det känns inte som att jag är färdig med att undersöka vad som finns runt badkaret. Alla leksaker kan jag ju redan och man måste liksom vidga sina vyer ibland. Som nu. I badet. Jag fick utmana papaen lite också. När jag står upp vill han gärna hålla i mig. Men vad gör han om jag slänger iväg en leksak så långt att han inte bara kan plocka upp den utan att släppa mig. Men jag måste säga att han klarade sig ganska bra. Han bytte och höll mig med andra handen och höll ned mig sittandes i badkaret. Han kan vara lite lurig, papsen.

Nu börjar mitt hår bli så lockigt där bak att det kan tova sig lite. Papa och papsen har inte brytt sig om att kamma mig innan, för de tycker att det är fint när det är lite lockigt och busigt, men nu har de börjat borsta det lite. Jag har förstås en egen borste som är jättemjuk, och kanterna är av gummi som man kan bita. När papsen borstat håret lite (mitt hår, alltså), så gav han borsten till mig. Jag tog med mig den ned när vi vara klara i badrummet, och då kunde jag visa papsen att jag också kan borsta håret. Det var ju inte så svårt, faktiskt.

När jag ätit och inte tyckte att jag ville ha det sista trodde papsen att han skulle kunna lura mig att dricka den sista vällingen. Vad trodde han? Jag fick tag i locket till nappflaskan och satte på den på nappflaskan. Tja, det kanske inte satt jättehårt fast, men papsen förstod i alla fall vem han hade att göra med. Vi får se om han försöker igen i morgon.

Månadens besök hos farbror doktorn

Hej dagboken,

I dag har jag varit och vägt och mätt mig. Jag hade vuxit lite, en centimeter, så nu är jag 73 centimeter. Jag hade gått ned lite i vikt, 100 gram, men det var inte meningen, det var faktiskt inte så lätt att äta förra veckan när jag inte hade någon aptit. 8,2 kilo väger jag nu i alla fall. Doktorn sa att det var bra.

Just är nya favoritordet "bibi". Det kan man liksom säga hur många gånger don helst, och så passar det till allt. Till papsens papper med alla sångerna till Lucia, till papsens mobiltelefon och lite annat. Himla bra faktiskt.

Sankta Lucia

Hej dagboken,

Jösses vad många grejer som hänt de senaste dagarna. I fredags, till exempel, var jag först på dagis, och det var ju kul, som vanligt. Men sedan kom papa och hämtade mig tidigt,moxh så tog vi bilen och drog till papsen på hans jobb. Jag somnade på vägen, för jag hade inte hunnit sova så mycket middag. När vi kom fram till banken, så kom först tant Sandie och mötte mig i dörren. En liten bit in stod papsen och väntade med jättekonstiga kläder, typ ett stort nattlinne, och så gick han omkring i via sockar och inga skor.

Papsen tog mig och gick in i ett litet rum med en soffgrupp och snart kom papa och tant Sandie också. Papsen klädde av mig allt utom min body, och sedan drog han på mig ett likadant nattlinne som han hade. Sedan plockade han upp en massa glittrigt snöra och så band han det om midjan på mig. Tant Sandie gjorde ett hårband av samma glittersnöre. Då blev det lite mycket på en gång, och så gick det så himla fort, att jag var tvungen att lätta på trycket och gråta lite. Papsen tog upp mig i famnen och då var allt bra igen.

Papsen och jag gick sedan in till ett helt gäng kläffa i nattlinnen. Papsen hade fått på sig en konstig strutmössa med stjärnor på, och så hade han en pinne med stjärna på också. Mycket märkligt, det gar som en konstig dröm, faktiskt. När alla var klara ställde vi upp oss på ett långt led, två och två. Papsen och jag gick sist, och sedan började alla sjunga och så gick vi in i matsalen där det var alldeles mörkt, men det satt en massa människor där och väntade. När vi kom in såg jag att papa var där med vår filmkamera och tant Sandie tog en massa kort också.

När vi kommit in och ställt upp oss sjung vi några sånger till. Det var roligt ett litet tag, men sedan tröttnade jag, för jag kubde ju inte de låtarna. Då började jag dra i mitt hårband och när jag var klar med det slängde jag ned det på golvet och där fick det ligga.

Till sista sången gick vi ut igen och alla gick iväg för att byta om till vanliga kläder. Jag fick gå med papsen och några andra som var lika stora som papsen. Papsen visste nog inte riktigt hur han skulle byta om med mig i famnen, så till slut gav han mig till en fabror som nog var snäll, men jag ville ju vara hos papsen, så det sa jag. Papsen satte mig i en fåtölj i stället, och sedan stod han på knä framför den och bytte om medan han höll koll på mig. Det gjorde han bra, tycker jag. Ibland måste man ju testa honom lite.

När papsen bytt om på mig också,mså gick vi tillbaka till matsalen. Där väntade papa och tant Sandie och en massa andra människor. De drack glögg som jag inte fick smaka, men jag fick smaka lussebulle med saffran och pepparkakor och det var jättesmaskigt. Sedan åkte vi hem till oss, då var jag ganska trött och somnade direkt.

På lördagen, igår alltså, regnade det hela dagen, så vi gick aldrig ut. När jag hade sivit min lilla eftermiddagslur var det dags för papsens och min överraskning för papa. Papsen hade bara sagt till honom att han skulle vara beredd och vänta med filmkameran redo. Papa och jag gick upp och bytte om till Lucia och tätngosse igen. Jag hade fått en tidig julklapp av Matilda, Kasper, Jennie och Henke. Det var en jättefin Luciakrona och ett tärnljus i sammet. När vi kom ned så sjöng vi och papa filmade. Sedan tog de en massa kort innan vi bytte om igen.

På kvällen kom tant Sandie, för de skulle göra en raclette. Jag fick välling i stället, det var ju väldigt förvånande ... Innan dess fick jag en tidig julklapp till, för tant Sandie hade med sig en leksak, en stor trälåda med olika leksaker på varje sida. Den är så stor att jag till och med kan sitta i den.

I dag var det i alla fall så fint väder att vi kunde ta en promenad. När vi kom hem fikade vi och lekte lite innan det var baddags. Nu har jag en fråga igen. Om papa och papsen blir så himla glada att jag kan stå upp och snart gå själv, varför vill de då inte att jag skall stå upp i badet? Det finns ju jättemånga roliga saker att upptäcka runt badkaret. Varför måste jag då sitta still och bara leka med leksakerna i karet? Efter ett tag verkar papsen tro att jag vill gå upp ur badet, bara för att jag står upp, men det är ju inte så säkert. Får nog hitta ett annat sätt att kommunicera där ...

Tillbaka till verkligheten

Hej dagboken,

I dag har jag varit nåstan som vanligt. Jag har till och med fått tillbaka aptiten, även om jag inte äter lika mycket  som vanligt ännu. 

På kvällen när papsen kom hem satte papa igång och träna. Papsen och jag lekte i soffan och jag läste lite tidningar. Jag har läst dem förut, men det ör ganska bra, faktiskt, så det är kul att titta i dem igen. Sedan kanske det också är så att det bara finns tre tidningar som papa och papsen låter mig läsa, så man får liksom intala sig att man gillar att läsa samma sak om och om igen. Jag tror att papsen tyckte att jag var himla gullig också när jag kutade mig bakåt i soffan med tidningen i händerna.

Sedan var det baddags, härligt, men jag hade ingen lust att stanna länge i vattnet i dag. Kanske var det för att papa duschade på samma gång och jag vill ju vara med när det händer saker. Sedan var det rakning för både papa och papsen och det är roligt att titta på.

När vi kom ned var det medicindags, jätteäckligt! Jag sa minsann till vad jag tyckte, men vad hjälpte det. Faktiskt skönt att få lägga sig efter vällingen.

Bättre och bättre dag för dag

Hej dagboken,

I dag har jag mått mycket bättre. Ni vet kanske inte att jag är sjuk och har en bronkit som jag tror är luftrörskatarr eller något sådant på vanlig svenska. I går tog papa med mig till tant doktorn. Tant doktorn är gift med farbror doktorn och när inte den ena är där, så är den andre det. Himla prkatiskt, faktiskt. Papa och papsen hade pratat med henne på telefon en gång och de trodde inte att hon skulle vara så snäll som sin man, men det var hon. Hon gav mig antibiotika, och så fick jag droppar till ögonen också, för jag har en ögoninflammation också. Det har jag nog i alla fall glömt att säga, det gar ju inte så viktigt jämfört med det andra. I alla fall, i dag har jag mått mycket bättre, ögonen är som vanligt och jag är mycket piggare. Det är bara rösten som är lite hes.

Men jag måste säga att de borde uppfinna någonting roligare än antibiotika i en pipett. Jätteäckligt är det faktiskt. Men, det hjälper, så jag får väl stå ut några dagar till.

Nu har jag gått och lagt mig och sover redan, jag har ju min spökskrivare som skriver åt mig. Tack papsen! 

Kramig

Hej dagboken,

I lördags kom papsen hem från London, det var härligt. Nu har han inga fler resor innan jul, så han kan komma hem och leka med mig varje kväll och hela helgen. Det tycker jag är himla bra!

Papa och papsen skrattar åt kig, men jag fattar inte varför. Papa brukar peka på mig och säga "Maia" och sedan lägger han handen på sitt eget bröst pch säger "papa". Det är väl inte så konstigt, om jag gör likadant? Så jag lägger min hand på mitt bröst och säger "papa". Logiskt, tycker jag.

Nu kan man se alla mina tre tänder, och faktiskt den andra framtanden också, har papsen sagt. Man får titta noga, för de är inte så stora ännu, men den ena framtanden syns ganska mycket, ibland i alla fall.

I går och i dag har jag faktiskt haft lite feber. Då har man inte så mycket aptit kanske, eller hur? Och så tycker man att det är skönt att vila mot papsen bröstkorg, eller att ligga i hans knä när man tittar lite på teve. Papsen tyckte nog också att det var mysigt, även om han hellre vill att jag inte har någon feber. Fast jag badade i alla fall jättelänge i går kväll.

Photogénique

Hej dagboken,

I dag har jag ätit lunch på papsens bank. Efter min lilla morgonlur tog papa med mig till papsen jobb och papsen hade ordnat ett litet rum, nästan en liten matsal som hette London, där jag kunde äta. Under tiden hämtade papsen bankens elbil som heter Zoe. Medan papa satte in min bilstol i Zoe fick jag gå med papsen upp och säga hej till en massa kollegor. De var jättesnälla, men jag kunde inte stanna så länge, för vi hade träff med Sandie.

När Sandie kom tog vi Zoe till fotografen där vi var för två veckor sedan och tog kort. I dag fick vi titta på de bilder som fotografen, som förresten hete Vincent Flamion, hade valt ut. Där fanns jättemånga fina bilder, på oss alla tre, på papa och mig, på papsen och mig och sedan en massa på lilla mig. Det var jättesvårt att välja. Det svåraste var på oss alla tre, för papa och papsen är så koletta. Jag har ju redan sagt att "my daddy is the most beautiful" men det ville de tydligen inte tro på. Nehej, det var en massa "Oj, oj, titta på mitt hår, det ser ut som om jag har ett hål i huvudet" eller "Titta på påsarna under mina ögon" eller "Oj vad mycket rynkor". Ja jösses! Till slut lyckades de i alla fall välja ut ett foto som de skall ha någonstans, det var det som ingick i Sandies present till min födelsedag, så egentligen borde ju jag få det fotot. Och så valde de också någonting till farmor och farfar, och till mamie och papi, men det borde jag nog inte säga så mycket om ... Sedan skall de åka tillbaka efter jul och nyår, när allt arbete med vårt nya vardagsrum är klart, och välja andra bilder och göra några riktiga stora förstoringar. Papsen vill ha ett i matrummet och papa vill ha ett i deras sovrum. Vi får väl se om de kan komma överens ...

När vi kom tillbaka till papsen jobb hade papa och papsen fortfarande inte ätit. Papa fick äta i ett annat fint rum på banken och papsen tog upp mig för att visa upp mig för fler kollegor, så nu har jag nog nästan sett alla. Det kändes i alla fall som flera hundra.

Papa tog med mig på en liten promenad i famnen nära papsens jobb. Då var jag så trött att jag somnade med huvudet mot papas axel, det var så skönt men jag såg ju inte så mycket förstås ;-)