Strumpor och annat skoj

Hej dagboken,

I dag tänkte jag reflektera lite över askar och lådor. Det finns ju massor av olika, men alla är inte lika kul. Papa och papsen har ju till exempel tre runda gamla hattlådor i sitt sovrum. En av dem får jag inte öppna, men de andra två har jag lyckats förhandla mig till. Kanske har jag redan berättat om dem? I en av dem finns en massa småpåsar för smycken och sådant, och i den andra finns en massa småaskar, för smycken och sådant. Småaskarna är roligast. Dem kan jag leka med varje dag, flera gånger. För det mesta brukar jag plocka ut dem en efter en, men nu har jag blivit lite mer effektiv. Jag vänder hela hattlådan upp och ned, så är allt ute. himla praktiskt, faktiskt.

Sedan är strumplådor kul. Jag har en stor låda med lite olika kläder. Egentligen har jag flera stycken, men i en av dem finns mina strumpor. De är ganska kul att slänga ut, men de är inte så många, så det går fort. Papa har en byrå som är mycket smalare än min, men högre. Han har flera lådor bara med strumpor. Ibland bestämmer jag att jag skall plocka ut dem på golvet. När jag säger plocka, så menar jag kasta. Eftersom jag inte kan vända upp och ned på lådan, så måste jag kasta ut dem en och en. Fast, i dag kom jag på en strålande idé. Om jag klättrade i lådan, så skulle det nog gå fortare. Och vad hände då? Jo, då kom papsen och tyckte att det inte var en bra idé, så han stoppade mig. alltså, jag säger bara det! Om jag inte haft så mycket annat viktigt för mig just då, så hade jag faktiskt kunnat bli arg, men nu hann jag helt enkelt inte.

Papsen kom på att jag börjar bli lite kittlig under fötterna, fast inte så mycket så att jag skrattar. Bara så att det är skönt att ligga på skötbordet och få fotsulorna killade, ganska länge. Så fort papsen slutade, så sa jag bara "encore", så fortsatte han. Han är bra på det sättet, papsen.

I dag fyller jag förresten ett och ett halvt år. Jag fick nya fina kläder och ett jättefint kort av farmor och farfar, så jag ringde och sa "tat, tat" och "hej då". Det betyder "tack, tack", och "hej då".

När min spökskrivare skriver det här, så har jag lagt mig. Precis som jag gör varje gång jag lägger mig, så slänger jag ut en av napparna på golvet, nästan just när jag lagt mig. Jag tänker att papa eller papsen skall komma in och lägga tillbaka den i sängen igen, men det gör de bara om jag gråter på natten. Tur i alla fall att jag har flera nappar i sängen ...