Ösregn

Hej dagboken,

I går var papa, papsen och jag ute och promenerade. När vi hade hunnit allra längst bort började det regna. Först lite, sedan mer och efter en stund jättemycket. Jag hade mitt plastskydd på, så jag blev inte blöt, men när det regnade jättemycket, så blev jag faktiskt lite rädd. Jag grät lite och ville ju att papa eller papsen skulle plocka upp mig. Men det var ju så blött att de inte kunde det. Papa hade ett paraply, men han och papsen var så blöta att det plaskade om skorna när de gick. När vi kom in igen hade det slutat regna, men då tänkte vi att det var lika bra att fortsätta, så pasen tog en dusch och jag ett bad.

På lördagen skulle tata Sandie ha hälsat på, men hon orkade inte gå ut. I stället gick vi in till våra grannar. William har jättemånga leksaker och en koja och en rutschkana, så det var jätteskoj.

I lördags lekte papsen och jag i deras sovrum, med alla askar. Ibland är det kul att gå på lite upptäcktsfärd där också. Häromdagen lekte jag lite med papsens bok. Då lånade jag hans bokmärke. Det var ett av hans egna visitkort och han har ju så många att det inte gör någonting. Och han hann titta på vilken sida han var på. Kortet var ganska gott att tugga på. När jag var klar sprang jag ut ur deras rum och papsen kom efter. Senare hade han städat lite och lagt tillbaka alla askar i hattasken.
I går när jag lekte med askarna igen, så såg jag papsens bokmärke. Då tänkte jag att han kanske behövde det igen, för man vet inte alltid med papsen om han kommer ihåg vilken sida han är på i sin bok. Så jag tog kortet ur hattasken och gick och la tillbaka det i boken. Snällt, vad?

Nu kan jag säga ännu fler saker. "Chaussu" till exempel. Det betyder sko. Och så har jag blivit jätteduktig på att säga mitt man. "E Maia" säger jag. Jag lägger till en bokstav innan, det låter liksom så bra då.

Nu är papsen snart på väg till Nice. Vi skall prata på Skype i kväll. Han kommer inte hem förrän på torsdag. Det är jättelänge. Tur att papa är hemma.