Skola

Hej dagboken,


I går skrev papa in mig på skolan. Tur var väl det, för jag har gått en hel vecka och sagt att jag är stor och skall gå i skolan. "Je suis grande. Je vais à l'école", sager jag. För det är ju sant.


I går trädgårdsmästaren med vår nya gräsklippare. Det var också tur, för gräset hade vuxit jättemycket när vi var på semester. Man såg nästen inte marken för allt gräs. Papsen sa att vi bodde i "Lilla huset på prärien", men det förstod jag inte vad han menade med.


När papa, Franck och Sandra klippte gräset stod papsen och jag inne och tittade en lång stund. Jag ville nästan inte gå och äta. Sedan ville jag inte gå upp och göra mig i ordning. Men när vi var i badrummet och jag var på mitt skötbord var det jättemysigt att stå upp och luta sig mot papsen. Jag kan lägga huvudet mot hans axel då och han kan klappa mig på ryggen. Papsen tyckte nog också att det var mysigt, även om han efter en stund tyckte att klockan var läggdags.


Vi läste lite saga, men sedan ville jag kissa. När vi kommit tillbaka till mitt rum igen och satt oss ned kom jag på att jag ville bajsa också, men när vi kommit in till badrummet ångrade jag mig. Vi gick tillbaka och lekte lite med Kasperdockorna, men då kom jag på att jag ville bajsa i alla fall. Ibland är det inte lätt att bestämma sig ... När vi var klara var det dags att gå och lägga sig på riktigt. Jag hade fått en liten puss av papa som var kvar ute med Franck och Sandra. Men papsen fick komma in och ge mig en kram till. Och en till ... Mysigt! Sedan sov jag gott!

Semester

Hej dagboken,

 

Jag har varit på semester. Papa, papsen och jag har varit vid havet. Inte bara vid havet, men lite grann i alla fall. Vi har åkt bil, långt, ända till Medelhavet. Där har jag kastat sten i vattnet och tagit med mig en massa fina små stenar hem. Jag har inte badat. För det var alldeles för kallt.

Men först stannade vi hos Rolande i Lyon. Rolande är kompis med mamie, men med papa också, och med papsen. Vi var och tittade på svanarna i en sjö, och så var vi i stan och åt pommes frites. Jag hade aldrig ätit det, fast jag smakat någon gång. Men de här var jättegoda.

Sedan åkte vi till Véronique och Jacques i Avignon. Det var jätteroligt. Véro hade en lite cykel med tre hjul utan trampor, i trä, som jag fick låna och ha inomhus. Jag åkte överallt med den. När jag skulle sova körde jag fram till sängen och parkerade bredvid. Jag är faktiskt jätteduktig på att köra cykel och att inte köra emot någonting. På dagen när Véro och Jacques var på jobbet var vi inne i Avignon och promenerade. Papa och papsen tog med mig till vingården som ligger bredvid Véros hus. De köpte en massa flaskor vin som de stoppade in i alla möjliga hål i bilen. I en annan liten stad som heter Villeneuve-lès-Avignon köpte de en stor dunk med olivolja.

Från Véro körde vi till Nice. Där hade papsen bokat hotell. Ibland är det inte så lätt med hotell, tycker papa och papsen, när man skall ha in allt bagage från bilen, men det här var ett fint hotell där det kom en farbror med en hög vagn och tog allt bagage från bilen. Sedan åkte vi och parkerade och när vi var uppe på rummet kom farbrorn med alla väskor.

Papsen jobbade ibland när vi var i Nice. Då vinkade papa och jag av honom. En dag kom han hem jättesent, när papa och jag redan sov. En annan dag åkte vi med honom till Cagnes-sur-Mer och åt lunch med Monique, som papa och papsen lärt känna när de var i Sydafrika.

Sista dagen i Nice var vi nere vid havet alla tre. De tog en massa bilder på mig vid havet och vid en skojig lekplats. Det var ganska kallt och vi fick skynda oss så att det inte skulle regna. När vi skulle åka gick vi och hämtade bilen, sedan kom farbrorn med alla våra väskor och stoppade in dem i bilen.

Vi bodde hos Rolande en natt till innan vi åkte till tonton Stéphane, tata Laurence, och mina kusiner Jules och Louise. Det var jättekul. Jules lekte med mig nästan hela tiden. Han ville att jag skulle sova i hans säng, men papa och papsen tyckte att det var bättre att jag sov själv. Jag åkte både sparkcykel och skateboard. Tror ni mig inte? Jag har bildbevis, faktiskt! Och så åkte jag karusell och satt själv på en häst. Det var ju inte riktig häst på karusellen, förstås, men ändå. Den var hal, men jag hade en säkerhetsbälte som höll mig kvar.

Nu är vi hemma igen. i dag är jag på dagis, papsen är på jobbet och papa jobbar i trädgården. I kväll är vi tillsammans igen J

I love you

Hej dagboken,


Nu har jag lärt mig att prata engelska också. Kanske inte helt flytande ännu, men på god väg! Jag kan säga "I love you!"och jag tror att många håller med om att om alla sa det till varandra, så skulle världen se mycket bättre ut ...


I helgen som gick var vi och hälsade på mamie. Hon har opererat knäet, så hon kan inte gå så bra just nu och hon får bo i ett annat hus ett tag, med tanter som kan hjälpa henne att gå. På natten bodde papa, papsen och jag ändå hos mamie. Vi Skype:ade med fafoum och faffa, så att de fick se hur bra jag är på att göra gymnastik. Jag satt och stod bredvid papa och gjorde knäböj, sit-ups och armhävningar. Det kändes bra och jag är ännu starkare nu än innan.


Jag älskar att sjunga. Två av mina favoriter är "Ja må han leva" och "Joyeux anniversaire". Det är synd att man sjunger dem så sällan, så jag har bestämt mig för att ändra på det. När papa, papsen och jag var och köpte en högtalare sjöng jag så högt jag kunde i hela affären. Papsen tyckte att det var jätteroligt, så det var ju en bra idé, eller hur?

Lite av varje

Hej dagboken,

Nu har jag så mycket att göra att jag inte hunnit skriva igen. Faktum är att jag har väldans svårt att sitta stilla. En liten stund i bilen kanske och en liten stund när jag äter. Annars har jag kommit på att det är bäst att hålla igång. Helst skall man springa hela tiden. Jag går nästan aldrig. Med mina små ben får man ju se till att röra på dem om det skalm hända någonting.

Jag tycker om att berätta saker nu. Jag berättar vad jag gjort på dagis och allt annat som händer. När jag pratade med papsen i telefon häromdagen, till exempel, när han var på jobbet, så berättade jag att jag kissat i sängen. Papsen hade ju glömt att byta trosor mot blöja på kvällen, så vad kunde jag göra?

Jag har kommit på att papsen skrattar jättemycket när jag visar med tummen åt vilket håll jag tycker att vi skall gå eller åka. Som när man liftar knyter jag handen och pekar med tummen. 

Har jag sagt att jag kan alla namn på mina kompisar på dagis, och på alla som jobbar där, och jag vet vilka alla föräldrar är, och alla fafoum, faffa, mamie och papi som kommer också. Ibland får jag nya kompisar. I går berättade jag för papsen vilka jag skulle leka med i dag. När papsen såg frågande ut frågade jag "Tu connais pas? Vet du inte vem det är?" Då skrattade han igen, och papa som var i ett annat rum skrattade också.

Det är jättekul att putta barnvagnen. I alla fall en liten bit. Sedan vill jag hellrplocka pinnar och stenar och lägga i vagnen. Och "bomma". Papsen säger blomma, men jag säger det på mitt vis. Många bomma blir det.

I går var vi och tittade på lite möbler till terrassen. Papa och papsen har redan beställt bord och stolar men nu vill de visst ha solsängar också. Det fanns jättefina små hus i trä, som jag kunde leka i. Varför köper de inte ett sådant i stället? Papa sa att vi redan har ett litet hus till mig som de skall sätta upp snart, men det har jag inte sett ännu ...

I helgen som gick klippte papa håret på mig. Han klippte papsen också, så nu är vi båda fina. Och sp var vi och tittade på nya glasögon till papsen. Jättestora var de, men roliga.

Påskäggsjakt

Hej dagboken,

 

I helgen var det påsk. Jag vet inte riktigt vad det betyder, förutom att man får äta mer choklad än i vanliga fall. Man behöver faktiskt inte vet mycket mer än det. Papa var ute i trädgården lite först, sedan gick pépé och jag också ut. Jag fick ha två små väskor med mig. Plötsligt hittade jag små rosa ägg och en liten guldkanin. Det var jätteroligt. Sedan gick vi vidare, runt i hela trädgården, och då hittade jag ännu mer. Mums! Till slut tröttnade jag på att leta, så vi gick in och fikade i stället. Då la papa upp alla mina ägg på mitt bord. Jag fick inte äta allt på en gång, och papa och pépé hjälpte också till att äta. Papa tycker om att äta vitt bröd med choklad på. Det var gott, men man behövde inte så mycket bröd.

 

Ibland vill jag leka på övervåning. Det är inte så lätt att säga ”där uppe” på franska, faktiskt. ”En haut” skall det ju heta, men det kommer ut som ”en wo”. Men alla förstår mig i alla fall.

 

Jag frågade pépé vad han hade på huvudet. Han sa att det var hans öron. Då frågade jag varför han hade hål i dem. För att han skulle höra bättre, sa han. Vi kan lägga dem i diskmaskinen, sa jag. Pépé bara skrattade åt mig. Tydligen tyckte han inte att det var en bra idé …

 

Jag har också börjar fråga pépé ”Tu es ma copine/ är du min (tjej-)kompis?” Då skrattar pépé igen. Han säger att han är min ”copain” i så fall, för att ha är en pojke, men jag kalla honom min copine i alla fall. Papa säger att han är min papa och inte min kompis. Man kan ju tycka lite olika, verkar det som. Pépé är i alla fall min copine.

Lite empati

Hej dagboken,

 

Jag är lite krånglig just nu. Eller kanske inte krånglig, faktiskt. Mer tvärtemot. Eller inte det heller. Jag vill bara göra som jag vill, fast det inte är som papa eller pépé vill. När de vill att jag skall plocka undan mina leksaker, till exempel, så kanske det inte passar mig just då. Det är väl inte så konstigt? Om jag tänkt att jag skulle sprina lite eller gå runt med dockvagnen en runda eller gå in i min koja under matbordet, ja, då passar det kanske inte att jag städer just då. Det är väl inte så svårt att förstå? Eller när de tycker att det är dags för mig att äta grönsaker? Eller borsta tänderna?

 

Apropå tandborstning, så har jag två tandkrämer. En som inte smakar så mycket och en som sticks. Jag brukar säga till pépé att jag vill ha den som sticks. När jag får tandborsten och stoppar den i munnen, säger jag: ”Åh, det sticks!” och räcker borsten till pépé. ”Ja, men det var ju det du ville ha”, svara pépé då. Faktiskt lite irriterat ibland. Helt omotiverat, tycker jag. sedan får pépé skölja bort den stickiga tandkrämen innan jag kan borsta vidare. ”Nästa gång får du inte den stickiga tandkrämen”, säger pépé. Ingen humor, säger jag. Men nästa gång gör vi ändå samma sak.

 

I går när pépé och jag hade badat (jag hade badat men pépé stod bredvid och var lika smutsig som innan när vi var klara, fniss, fniss), så tänkte jag att jag skulle visa lite empati. Jag tog pépés ansikte mellan händerna och frågade ”Ca va? Tu es content?/ Mår du bra? Är du glad?” Pépé skrattade jättemycket, så han var nog glad.

 

När jag skall lägga mig läser pépé och papa sagor för mig. Jag vill alltid läsa två böcker om jultomten. Ja, vad då, då? När jag säger alltid, så menar jag alltid. Varje kväll, i alla fall. Papa och pépé verkar kunna böckerna vid det här laget, men det är ju en del av de roliga. Tycker jag i alla fall!

Definitionen av en meter

Hej dagboken,

 

Nu har det gått sådär jobbigt länge igen att jag inte riktigt vet vad jag skall börja.

 

Jag var i alla fall hos farbror doktorn i förra veckan. Nu är jag 87 cm och väger 11 kilo. Pépé är en och åttiosju, så om någon undrar hur lång en meter är, så är det exakt så mycket som skiljer pépé och mig.

 

Jag har blivit jätteduktig på att hoppa jämfota. I vår lilla trappa från hallen till vardagsrummet hoppar jag jättebra ned. Pépé och papa vill alltid att jag skall hålla dem i handen, så det gör jag.

 

När pépé kör mig till dagis och vi åker förbi Basse-Rentgen. Där ligger skolan som jag skall gå i till hösten. Men jag säger att jag skall gå till jobbet i stället, precis som pépé och papa.

 

Om ni undrar, så tycker jag fortfarande inte om att borsta tänderna. Jag brukar säga till papa och pépé att jag inte vill borsta men det är som att tala för döva öron. De plockar fram borsten ändå. En liten stund kan jag borsta själv, men jag tycker faktiskt att de går till överdrift som vill borsta i flera minuter. Jag är klar på femton sekunder, ibland kanske trettio och jag lovar att det räcker. Faktiskt.

 

I helgen var pépé och jag ute och promenerade. Papa var ute i trädgården hela helgen. Först fick jag gå en bit själv. Pépé tycker nog att det går fortare när jag sitter i vagnen. Jag vill ju gärna undersöka allt som finns runt omkring. Ibland innebär det att man måste gå åt sidan och ibland bakåt. Jag hoppas att jag inte blir lika enkelspårig som pépé när jag blir stor och bara vill gå framåt hela tiden. Det är ju inte alls roligt, faktiskt.