måndag 29 september 2014

Skype med kusinerna

Hej dagboken,

I går  var det jättedåligt väder, så papa och jag kom inte ut på hela dagen. När papsen kom hem regnade det fortfarande. Papa och jag satt och tittade på ett program om Peru, tror jag att det var, fast jag tittade inte så mycket. Det var mycket roligare att klättra omkring i soffan.

Papsen tog hand om mig så fort han kom hem. Jag fick flyga, det var jätteroligt och jag skrattade hela tiden. Ett par gånger ställde han ned mig i hagen, så att jag fick gå lite själv längsmed räcket. Nu kan jag ta ganska stora kliv åt sidan. En gång lekte vi en jätterolig lek. Jag kastade ut en massa saker på golvet, och papsen la tillbaka dem igen. Jätteroligt, vi höll på länge, fast inte tillräckligt ändå ...

Vi skypade med Matilda, Kasper, faster Jennie och farbor Henke också. Mest var det Jennie som pratade. Hon visade att hon kunde räcka ut tungan och tyckte nog att hon var duktig, men det kunde jag faktiskt också. Varje gång hon visade sin tunga gjorde jag samma sak. Och så pussades jag. Smack!

söndag 28 september 2014

Papsen är hemma igen

Hej dagboken,

I går kväll kom papsen hem igen. Han har varit borta jättelänge, fem dagar. När han kom hem låg jag i badet, jag hörde när han kom in genom dörren och ropade "Hallå". Då ville jag inte bada längre, papa ropade att papsen skulle vara lite tystare, annars skulle jag inte vilja bada färdigt. Det hade han ju rätt i, jag ville ned till papsen i stället. Som tur var kom papsen snabbt upp till badrummet i stället, så att han kunde tvätta mig lite snabbt, innan han tog upp mig, torkade mig och kunde ge mig en massa kramar och pussar. Behöver jag säga att jag höll mig i papsens famn nästan tills det var dags att gå oxh lägga sig, med ett par korta rundor i min hage där jag lkubde cisa att jag är ännu duktigare på att stå upp nu.

Min tandvärk är ju över, men papsen kunde inte se min tand ännu, fast han han känna den så tydligt. Den måste verkligen vara precis under skinnet.

Och så har jag tappat rösten. Jag mår hur bra som helst, men i går på eftermiddagen blev jag hes. Papsen tycker att jag låter som Marianne Faithfull, men där tycker jag att han överdriver. Vi får se om rösten kommer tillbaka i dag. Papa har blivit förkyld, så det är cväl därför som jag också fått en liten släng.

I kväll kommer papsen hem som vanligt efter jobbet. Härligt!

torsdag 25 september 2014

Med papsen på bokmässan

Hej dagboken,

Nu är min tandvärk över för den här gången. Oj, så skönt! Värst var det natten mellan tisdag och onsdag, eller egentligen på kvällen när jag skulle sova. Jag somnade en liten stund, sedan vaknade jag och ville inte vara själv. Det får man faktiskt förstå. Först försökte papsen trösta mig, så att jag skulle somna om, men sedan insåg de att de var tvungna att ge mig en tablett. Eller tablett och tablett, om man nu skall kalla det så. De stoppar ju in den i stjärten. Inte kul, men då blev det i alla fall bättre. Papsen gick och bar mig tills det kändes bättre. Sedan vaknade jag någon mer gång, men då kom papa och tröstade mig, det var inte så jättefarligt då.

Nästa dag var det redan lite bättre och i dag har jag varit helt som vanligt. Papa berättade för papsen, eftersom papsen åkte till Göteborg i går för att jobba och för att gå på bokmässan, att jag tittar mot ytterdörren där papsen brukar komma, och väntar på att han skall komma hem. Papa säger att papsen inte kommer i dag, och inte i morgon, och inte nästa dag heller, men sedan kommer han genom genom dörren som vanligt. Jag längtar dit.

I dag har vi skypat med papsen, där han satt på sitt hotellrum i Göteborg. Han har jättefin utsikt mot någonting som heter Kungsportsplatsen. På marken åker det spårvagnar som jag kunde se när han vände datorn ut mot fönstret. Jag kunde se papsen på datorn och kunde nästan klappa honom när jag rörde vid skärmen. Han skickade massor av slängpussar till papa och mig, och jag kunde pussas tillbaka. Sedan hjälpte papa mig att klicka på telefonen så att vi la på, men först sa vi att papsen måste ringa till faster Jennie och gratulera henne på sin födelsedag. Papsen skulle skriva i kväll också, det tycker han är kul. Papa och jag skulle bada, det tycker jag är kul.

Natti, natti, i morgon är det dagisdags

söndag 21 september 2014

Puttare

Hej dagboken,

I går måste jag erkänna inte var en av mina bästa dagar. Febern var borta, men jag var faktiskt lite grinig mest hela dagen. Jag tror att papa och papsen undrade hur det skulle bli när deras gäster Stephane och Celine skulle komma på kvällen. Som tur var löste det sig med en enkel tupplur, så att jag blev pigg och käck och kunde charma gästerna hela kvällen, och sedan kunde jag somna gott och sov hela natten.

I dag hade papa och papsen bestämt att vi skulle åka till en leksaksmarknad i Mondorff-les-Bains tillsammans med Isabelle, Christophe, Nicolas, Celia och Lilou. Det regnade lite så vi stannade inte så länge. Fast efter ett tag slutade det regna, så att papsen kunde bära mig i stället för att jag skulle sitta i vagnen. Han höll mig så att jag fick putta min vagn, det var kul, tyckte jag. Sedan åkte vi hem till dem och åt både lunch och eftermiddagsmål. Jag fick leka med Lilous leksaker. Hon är bara två månader äldre än jag, så hon har jätteroliga saker.

När vi kom hem fick jag bada, och sedan lekte vi alla tre i papas och papsens säng, med en jättestor nallebjörn som är lika stor som jag, och lika mjuk, minst. Det måste vi göra ofta, ofta :-)

fredag 19 september 2014

Födelsedag

Hej dagboken,

I går fyllde jag elva månader. Det firade vi med att göra min månadskontroll hos farbror doktorn och att ge mig vaccineringar. Först vägde och mätte han mig. Nu är jag exakt sjuttio centimeter och väger exakt åtta kilo. Sprutorna fick jag en i varje lår. Det gjorde inte så ont, faktiskt, det var värre på kvällen när jag skulle sova. Då ville jag inte vara själv, så papsen fick komma och hämta mig igen. Två gånger. Tur att han förstod vad jag ville, i alla fall.

I morse när jag skulle till dagis gjorde det fortfarande lite ont, så jag var lite grinig, det måste jag erkänna. Papsen gav mig ett stolpiller, precis som de gjorde i går kväll också. Då försvinner det onda, så att man kan sova eller tänka på någonting annat.

När papsen kom och hämtade mig från dagis, så hade jag haft en jättebra dag. Men precis innan han kom fick jag feber. Det var nog vaccineringen fortfarande. Papa och papsen har hört att det kan bli så en dag eller två efteråt. Tanten på dagiset gav mig också ett stolpiller. Först försökte hon med droppar, men de smakade så äckligt att det kunde man ju inte svälja, så jag spottade ut igen. Därför fick jag en tablett i rumpan i stället.

Nu har jag ju kunnat stå upp länge, så det var liksom dags att visa någonting nytt. Papsen fick se att jag kan stå i min hage och hålla mig i en hand bara, medan jag böjer mig ned och plockar upp en leksak, eller flyttar någonting som ligger i vägen när jag går på sidan längs med räcket. Duktigt, va?


onsdag 17 september 2014

Välkommen

Hej dagboken,

I dag kom papsen hem när jag satt och lekte i min hage. När jag såg honom blev jag jätteglad, så glad så att jag reste mig upp mot staketet i hagen och stod och väntade på honom tills han hade tagit av sig skorna och kunde komma och ta upp mig. Papsen kommer alltid och tar mig i sina armar innan han tar av sig kostymen. Han har längtat efter mig hela dagen, säger han. Tror jag, det ;-)

tisdag 16 september 2014

Mitt namn är Mana

Hej dagboken,

I dag har jag haft det jättekul på dagis. Min fröken säger att alla de andra barnen gråt när deras mammor och pappor hämtar dem, men inte jag. Även om jag tycker om dagis skrattar jag när papa eller papsen kommer.

I dag har jag börjat säga ett nytt ord, jättemycket. Det är Mana. Mana, Mana, Mana. Jag heter ju det, nästan i alla fall. Man vill ju vara artig när någon frågar vad en sådan liten flicka heter, och svara snällt. Nu kan jag snart det, jag skall bara träna lite till först.

Och så fortsätter jag att stå upp. Man ser faktiskt mycket bättre när man kommer upp en bit, fast inte lika bra som när papa eller papsen bär mig. Det är ju bäst, men när de inte är i närheten får man ju göra vad man kan ...