Tydlighet framför allt

Hej dagboken,

 

Nu har jag återhämtat mig från festen jag var på i lördags. De säger att det blir jobbigare när man blir äldre, men det tog två dagar för mig också. Ändå drack jag bara två glas äppeljuice, men jag gick inte och la mig för vid midnatt. Vi var hos Jean-Marc och Claire och jag lekte med Paul, Louise och William som också var där. Jag var inte trött alls, men nästa dag var jag lite tröttare och på måndagen när det var dags att stiga upp och göra sig i ordning för skolan var jag också lite sömnig.

 

Jag äter i matsalen på skolan en dag i veckan nu. Först är det upprop/ appel. Då måste man svara att man är där. Det är god mat och jag äter helt själv. Det är lite som att gå på restaurang, fast utan att papa eller papé är med.

 

Det är roligt att gömma sig. Ibland talar jag om för de andra var de skall gömma sig, om det är jag som räknar. Mest är det jag som gömmer mig. Papé och jag brukar gömma oss för papa när det är dags att gå och lägga sig och vi har borstat tänderna. Ibland gömmer vi oss bakom sängen och ibland bakom byrån. Papa får leta länge innan han hittar oss. I söndags när jag badade höll jag handen för ögonen och frågad papé: ”Kan du se mig nu?” Det kunde han nog, för han skrattade.

 

Ibland säger jag att jag är arg, fast jag inte är det. ”Ca me m’énerve”, säger jag. Det betyder att ”det irriterar mig mig”. Ja, ja, jag vet att man inte skall säga ”mig” två gånger, men det blir liksom tydligare då.