Saltkråkan

Hej dagboken,

 

Förra helgen var det premier. Papé satte på Saltkråkan på teve. Det var jättebra. Jag satt helt klistrad, i två avsnitt. Båtsman är jättefin och Tjorven rolig. I går frågade jag papé om jag kunde få borsta tänderna som tanten (Malin) och med vatten i en mugg som jag spottar ut hela tiden. Papé tyckte inte att det var en bra idé.

 

Men ibland måste de nog övertalas lite, papa och papé. I veckan sa jag till papé att han skulle stanna hemma och leka med mig nästa dag. Då sa han att han inte kunde det, för han skulle åka till jobbet. ”Mais non/ Nej då”, sa jag och försökte få det att låta som en självklarhet. Papé verkade inte köpa det – konstigt!

 

I dag vaknade jag tidigt. Halv sex, säger papé. Papa hade precis åkt till jobbet. Det var papé som tog med mig till bussen, så vi var ensamma hemma. Papé kom och hämtade mig så att jag fick ligga i deras säng en stund. När papé frågade om jag ville komma till deras säng, reste jag mig med napp, nalle, Kanin och min kudde. Egentligen var jag inte alls trött, fastän papé sa att jag skulle sova. Jag ville ha välling och jag ville prata. Papé fick hålla Nalle, så höll jag Kaninen. Efter en stund gick vi upp. Det är ju bra att ha tid på sig innan skolan, så att man kan leka lite, sitta på pottan och bajsa i lugn och ro, borsta tänderna och busa lite. ”Moi, moi, moi/ jag, jag, jag”, ropar jag när papé får för sig att  han skall tända eller släcka. Eller spola – det kan jag själv nu, om jag använder båda händerna.

 

Det är viktigt att veta om man är pojke eller flicka. En flicka har en lisa/ foufoune och en pojke har en zizi/ snopp. Jag har en lisa, så jag är en flicka. Papa och papé är pojkar. Det är bra att säga det ofta, ifall någon skulle ha glömt.