Annars minns man ingenting

God morgon dagboken, 


I går träffade jag tomten. Han var och hälsade på i Evrange, bredvid vår by. Papa var där och hjälpte till med lite av varje, så papé och jag kom lite senare. En massa andra barn var där också. Tomten kom med en traktor och ett stort slap. Alla barnen och en del föräldrar fick klättra upp på flaket. Sedan körde traktorn och flaket en liten runda i Evrange. Jag tycker inte om tomtens skägg, så jag ville inte följa med. Papé och jag gick bakom i stället, tillsammans med Sophie. De körde så sakta att vi kunde göra det.


Sophie bad att papé skulle ta lite kort på Hadrien som satt på flaket, men Hadrien ville inte vara med på kort. När papé berättade det för papa på kvällen, sa jag att man måste ju ta kort, annars minns man ingenting. Då skrattade papa och papé och höll med.


Sedan kom alla tillbaka till borgmästeriet. Då fick man gå in och hämta en slags bulle i en i fin platspåse från tomten, men jag ville inte gå fram. Papé gick med mig, men jag ville ändå inte. Jag höll papé i handen så långt bort som möjligt medan han sträckte sig efter bullen i tomtens hand. Tur att inte papé är rädd, i alla fall. Bullen var jättegod.


En annan gång när vi åt sa jag till papé att bara de döda är i himlen. "Jag är inte I himlen, för jag är inte död", sa jag sedan. Då kände jag mig lite djup.


"Pouet, pouet, camembert", säger jag också ibland, speciellt om jag skall kittla papé.


När papé kommer hem från jobbet leker vi Stora Stygga Vargen. Då har jag bestämt att vi skall ha olika roller. Inte så att papa alltid skall vara vargen. Nej, där turas vi allt om. Men när papa är vargen, så skall papé bära mig och springa. Det är så roligt att jag tjuter av skratt. När papé är vargen skall papa hålla mig i handen, så springer vi tillsammans. När det är jag som är vargen springer jag ibland själv, men helst skall papa springa med mig, så jagar vi papé tillsammans.


Jag sa till papé att jag tycker att det är roligare när han är hemma. Han behöver inte åka till banken så mycket, tycker jag.


Oj, jag har ju glömt att berätta att vi har bakat pepparkakor. Det gjorde vi förra söndagen. Papé bakade jättemånga, men jag bakade också. Papa skötte ugnen. Jag hade på mig min fina kockmössa och mitt förkläde som jag fått av Tonton Henke och Tata Jennie. Och så kavlade jag med min kavel. Det var nästan som modellera. Först kavlade jag ut, sedan gjorde jag en massa figurer, sedan la jag ihop allt till en boll igen och började om. Papa hjälpte mig att lägga några pepparkakor på plåten. De blev jättefina. I slutet gjorde papé en överraskning till mig. Han gjorde Lilla Vargen/ Petit Loup som jag fick äta när vi fikade. Jag kände inte igen vargen, men det var snällt av papé ändå, tycker jag. Papa och papé är jättesnälla, fastän jag inte alltid får göra som jag vill …