Hej dagboken,
Ibland måste man vara lite
praktisk. Om man inte känner någon, spå vill man ju veta både vem de är och vad
de heter. Då tycker jag att man kan fråga ”Vem heter du/ Tu t’appelles qui?”
Eller hur?
När jag frågar var papy är
säger papa och papsen att han är i himlen hos fåglarna och stjärnorna. Då
fattar man att de behövs många stegar för att hälsa på honom ända där uppe …
Nu åker jag buss till
skolan. Själv, förstås. Papa eller papsen följer mig till bussen och sedan ger
de mig en stor kram, sedan vill jag ha en till innan Christelle hjälper mig
till min plats och sätter på bältet. När jag kommer tillbaka efter skolan
hämtar de mig på busshållplatsen. Det finns massor av barn på bussen. Leo,
Paulette, Leia, och Vaia, till exempel. Pappa och papsen tycker nog att det
känns lite konstigt att vinka av mig vid bussen. Men jag är faktiskt stor nu.
I går färgade papa håret
på Céline och Sylvie. Då följde papsen och jag med. Jag lekte med Leia och
Vaia, och sedan fick jag (och papsen) gå med till Sylvia och titta på hönsen
och hämta ägg. Det var jätteroligt. Vi kastade in melon till hönsen som de
sprang efter och åt. Vaia har en egen höna där. Vi fick fem ägg med oss som jag
fick ta med mig hem. Papsen la dem i kylen. Jag älskar ägg och skulle vilja äta
det varje dag, men det får jag inte.
I går när papsen var hemma
med mig ville jag att han skulle prata om vår semester varje gång jag skulle äta.
”Tu peux me parker des vacances?” bad jag honom. Då gjorde han det. Vår
semester var jätterolig! Fast den är slut nu …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar